"Hur går det?" : Extra anpassningar och delaktighet i klassrummet ur ett elevperspektiv

Idag ställs tydliga krav på att anpassningar ska göras i klassrummet för elever i behov av stöd. Detta speglar en strävan efter att öka inkluderingen genom att göra elever delaktiga i skolans olika aktiviteter. Studiens syfte är att studera hur några gymnasielever i skolsvårigheter resonerar kring sina erfarenheter och upplevelser av stöd och extra anpassningar i klassrumsundervisningen med särskilt intresse gällande elever med läs- och skrivsvårigheter och/eller matematiksvårigheter samt utifrån detta diskutera elevernas sociala och pedagogiska delaktighet. Semistrukturerade intervjuer användes för att samla in empiri från tolv elever i behov av stöd i gymnasieskolan. Data har sedan analyserats kvalitativt och tolkats med en delaktighetsmodell och utifrån specialpedagogiska perspektiv. Resultaten visar att elevernas delaktighet i olika klassrumssituationer varierar och är kopplat till lärarens bemötande och tillvägagångssätt i undervisningen. Anpassningar av material och undervisningsmetoder är nödvändiga för upplevelsen av att få erkännande och för att undervisningen ska vara tillgänglig. Kommunikationen mellan elev och läraren är viktig för att en god relation och en trygg skolmiljö ska uppstå. Dialogen är en förutsättning för att få förståelse för elevers individuella behov vilket är grunden för att anpassningar ska kunna genomföras. När förståelse saknas finns risk att elevens delaktighet minskar vilket leder till minskad inkludering pedagogiskt och socialt. Ur ett specialpedagogiskt perspektiv visar resultatet att brist på förståelse hos lärare och gruppen kan ses som ett tecken på att en elevs skolsvårigheter alltjämt ses som en brist hos individen snarare än ett problem som uppstår i relation till skolmiljön Detta kan leda till att anpassningar i klassrummet inte görs vilket får konsekvensen att undervisningens tillgänglighet minskar och därmed elevens delaktighet. Slutsatsen är att lärarens agerande i klassrummet är avgörande för de här elevernas upplevelse av delaktighet. Det tyder på ett behov av en gemensam pedagogisk syn inom skolan för att uppnå inkludering och delaktighet. Samsynen är avgörande. Speciallärarens roll bör vara att arbeta mer förebyggande och i klasser som helhet, som en extra anpassning, för att stödja läraren och arbetslaget att bedriva undervisning där alla elever kan vara delaktiga.